Ahh, inte som alla andra. Min mamma heter Maria och min ... pappa..? Enligt mig har jag två pappor. En som jag är bunden endast biologiskt sett och en som jag har verkliga band med. Band som innehåller tillit och kärlek. Det finns en hel drös historier och saker att berätta, men väljer ut de viktigaste!

Min biologiska pappa svek, ljög och lämna mamma själv med mig. Det gick två år (jag skulle fylla 3) sedan träffa min mamma henrik. Hon trodde henrik skulle göra samma sak och var rädd. Rädd för att han skulle lämna henne. Hon var rent utsagt förjävlig. Men henrik stanna. Äkta kärlek. Min biologiska pappa anade detta och bad om att få ha mig hos sig varannan helg. och så blev det. Jag levde i missär. Min mamma förstod detta och tog det till rätten. Hon fick ensam vårdnad om mig. Det gick år innan han hörde av sig. Jag var sårad och så jävla arg på honom. Önska att jag kunde slå och slå och slå på honom. Men visste att det inte skulle tjäna någonting till.

Under hela denna period var det min mamma och henrik som stöttat mig genom allt svårt. Det var henrik som gav mig tröst när jag var ledsen.. inte min biologiska pappa. Det var henrik som såg mig växa upp. Henrik förtjänar min kärlek 8234567897654 gånger om. Eftersom han alltid funnits för mig.

Min mamma likaså, hon visste alltid förut när jag var ledsen, när jag var glad osv. Men det har dämpats.. vi har glidit ifrån varandra lite. mest för att jag blivit äldre. gjort dumma saker, lärt mig hålla allt för mig själv. Glömt bort hur underbart skönt det är att lätt på hjärtat.

Men jag älskar er Mamma och Pappa(Henrik alltså)

och jag vet att ni får höra det allt för sällan.

Men jag skulle inte vara någonting utan er.